I en klass för sig
januari 7, 2010 1 kommentar
Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. Hon har lämnat sin livliga lyckliga familj efter att ha sökt ett stipendium till Ault som hon, åtminstone delvis, valt på grund av den glassiga broschyr hon beundrat. Men Lee upptäcker snart att skolan är en sluten värld av blasé, attraktiva ungdomar som tillbringar sina lov på exklusiva semesterorter och som bara kommunicerar med sina likar. Pengar är något alla andra har, men ingen talar om. I deras sällskap blir Lee någon hon inte vill vara, någon hon inte ens känner igen. Hennes försök att närma sig andra slutar oftast i att hon sluter sig än mer. Hur ska man veta vem man är, när ingenting omkring påminner en?
Curtis Sittenfelds debutbok är en insiktsfull, hjärtslitande och rolig uppväxthistoria likaväl som ett skickligt utforskande av klass, ras och kön i ett drivhus av tonårsångest, sex och ambition.
I en klass för sig av Curtis Sittenfeld var extremt seg att ta sig igenom. Jag påbörjade den för ett halvår sen men tappade lusten. Så jag tänkte jag skulle försöka mig på den igen eftersom den har fått bra betyg. Men precis som Mannen i mina drömmar (3/5) hoppar historien hit och dit och jag tycker det ibland var svårt att hänga med. Om man bortser från det så kände jag igen mig väldigt väl i Lee’s liv, kanske lite för mycket till och med eftersom det födde grubbel i skallen på mig.
Hade den varit en tredjedel så lång och utan hopp hit och dit hade den kunnat få en 4:a.
Läsvärd? 2 av 5 fiskar
Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. Hon har lämnat sin livliga lyckliga familj efter att ha sökt ett stipendium till Ault som hon, åtminstone delvis, valt på grund av den glassiga broschyr hon beundrat. Men Lee upptäcker snart att skolan är en sluten värld av blasé, attraktiva ungdomar som tillbringar sina lov på exklusiva semesterorter och som bara kommunicerar med sina likar. Pengar är något alla andra har, men ingen talar om. I deras sällskap blir Lee någon hon inte vill vara, någon hon inte ens känner igen. Hennes försök att närma sig andra slutar oftast i att hon sluter sig än mer. Hur ska man veta vem man är, när ingenting omkring påminner en?
Hur vet man att man har träffat personen man är ämnad för? Och om man skulle nöja sig med någon som inte är ens egentliga själsfrände, är det då ett tecken på mognad eller bara på att man har insett att man måste ge upp sina drömmar? Det frestar på att vara lika ständigt självbespeglande som Hannah. När hennes fantasier om familj och romantik frontalkrockar med verkligheten kommer drömmarna på skam. Hannah är i det närmaste besatt av frånvaron av män i sitt liv, eller snarare av den rätte mannen. Hon märker inte att de män hon vill ha är de hon inte kan få. Inte förrän i trettioårsåldern börjar hon förstå vad det är hon söker i livet - och har då ändå svårt att uppbringa mod nog att kämpa för det.