Lästa böcker i Juni 2011

• Jagad av P.C. Cast & Kristin Cast – 3 av 5 fiskar
  I början tyckte jag den var tjatig och miserabel men den växte och blev riktigt spännande på slutet!
• Easter Parade av Richard Yates – 4 av 5 fiskar
  Jag hade väldigt låga förväntningar på denna, enda anledningen till att jag gick och lånade den var för att det var denna bok som var med i bokcirkeln jag nyss gått med i. Hade jag bara läst baksidan hade jag satt tillbaka den direkt! Men tji fick jag! Välskriven, äkta, miserabel och helt annorlunda mot vad jag brukar läsa! Trots att historien och personerna är tragiska så var det svårt att sluta läsa. Jag är både förvånad och glad över att jag tog steget utanför mina vanliga “läsramar”! Borde kanske läsa Revolutionary Road också?
• Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson – 4 av 5 fiskar
  Om Olivia som blir dumpad av sin kille efter tre år, hon vet inte hur hon ska förhålla sig till killarna runt sig efter det. Det är hjärtesorg, vänskap, svek, sex, feminism och drama. Vad är rätt och vad är fel? Denna bok sträckläser man! Ett extra plus för de korta kapitlena. En ungdomsbok jag verkligen kan rekomendera, hade säkert älskat denna när jag var 17 år!
• Spökhistorier från det svarta skeppet av Chris Priestley – 4 av 5 fiskar
  Denna bok får nog en svag 4:a. Detta är ingen bok man ska läsa för mindre barn eftersom den kan vara nog så skrämmande för äldre Men det är bra spökisar måste jag säga, ser fram emot att läsa hans andra böcker!
• Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist – 3 av 5 fiskar
  Denna är ju inte alls lika bra som hans andra böcker. En spretig skara av mindre noveller även om det finns några obehagliga guldkorn. Måste erkänna att jag hoppade över slutet, med tv-sketcherna -skitkassa.
• Sanningen om Alice av Rebecca James – 4 av 5 fiskar
  En tragisk men spännande (och lättläst) ungdomsbok . Mörka hemligheter och sjuka individer. Ett tips!
• Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro – 2 av 5 fiskar
  Jag är väldigt kluven över vad jag tycker om den här boken. Ena sidan tycker det är överpretentiös dynga (det mesta var det) och andra sidan tycker att vissa delar var väldigt fina, speciellt slutet. Jag har alltid sett Marcus Birro som pretentiös, deppig och bitter, som fastnat i tonårsdeppigheten. Även om jag är mycket yngre än Birro så kan jag ändå känna igen mig i vissa delar av boken eftersom jag själv var deppare när tiden begav sig. Det är mycket snack om Göteborg och jag har fortfarande inte förståt vad som är så ljuvligt med staden (trots att jag varit där ett par gånger). Men det är över lag en väldigt deppig och bitter bok. En tvåa ibland och en trea ibland.